hopeless

jag står här helt sårbar, låter dig hoppa på mig. låter dig såra mig.. men det värsta är att du inte är medveten om hur mycket du sårar mig genom att vara öppen. genom att vara en vän. att inte vara nära dig gör ont, men det gör ondare att jag har dig inom en armlängd och vetskapen om att den armlängden alltid kommer finnas mellan oss. hur mycket jag än krigar, vad jag än gör känns detta dödsdömt. vad i helvete håller jag på med?.. jag måste spräcka min egna bubbla och det är NU

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0